Blogg
Berlin
No comment
Utanför tågstationen i Berlin
Jag och mina vänner i Berlin
Muren i Berlin
Vid muren
Berlin
Konstkollektivet Tacheles i Berlin
Old factory on Berlin
Ingången till den övergivna cirkusen i Berlin
Rasmus och Daniel
Den övergivna circusen i Berlin
Despite the rain
The wall
On the metro
railroad
Daniel the professional
Frilanskollektiv.se för frilansare och kontorsplatser
No comment
Ett litet sidoprojekt som jag haft under en tid tillbaka är Frilanskollektiv.se. Tanken med frilanskollektiv.se är att skapa den självklara platsen för alla frilansare som vill marknadsföra sig själva eller hitta en kontorsplats.
Nedan är vår hisspitch.
Play with paperplanes
Comment
Play with Paperplanes – ett performance i fysisk teater
Självporträtt: strax innan, en intressant kväll
No comment
Trasiga sönderstuckna armar och händer fulla med variga sårskorpor
No comment
Jag är nu i slutfasen för min idekreation för bilden infektion som jag länge har velat göra. Jag råkar även av en händelse läsa The Heroin diaries : spillror ur ett rockstjärneliv, självbiografin av Nikki Sixx. Ett hyfsat bra researchmaterial för att få perspektiv från en tung narkomans ögon. Nikki ger en väldigt ingående och vidrig beskrivning av hur heroinet tar total kontroll av hans liv och omgivning, en hel del viktig inspiration för bilden.
”Nikki visade mig en gång heroinkvarten han hade i garderoben. Det måste ha legat ett hundra avrivna femcentimetersbitar aluminiumfolie fulla av mörka fläckar på golvet. En annan gång tog han mig dit och injicerade framför ögonen på mig. Därinne fanns alltihop, skeden, kanylen, bomullen, tändaren, gummibandet… det var helt jävla sjukt.”- The Heroin diaries
För denna hissbild tänker jag ångest. Jag vill gestalta ett smutsigt crackluder med tovit hår och äckligt dålig hygien. Trasiga sönderstuckna armar och händer fulla med variga sårskorpor. Jag tänker mig ett smutsigt vitt linne med en reva i, svarta leggings, barfota och krampande fötter. Många armband, ingen bh. Jag tror en tatuering skymtar på halsen, en orm kanske? Personen är halvliggande på golvet och i det fotande ögonblicket injicerar brunt heroin i en trasig ven på armen. Ögonkontakt? Vet inte, men ögonen är röda, trötta, destruktiva och långt försjunkna i huvudet. Runt halsen har personen ett smycke som man kan öppna med ett fotografi i, kanske personens mamma.
”Jag har börjat få svårt att hitta ådrorna att injicera i på sista tiden. Armarna är körda och det blir svårare och svårare att hitta en bra åder i fötterna. Ikväll satt jag i garderoben och injicerade i halsen med hjälp av en rakspegel…sedan injicerade jag kokset, i halsen, benet armen eller rent av kuken”- The Heroin diaries
Det svåra är att verkligheten oftast är mycket vidrigare än vad man både kan eller vill gestalta, jag har en gammal (för länge sedan mycket nära) vän jag skulle kunna ringa för det här sammanhanget, men jag drar mig från att göra det.
Joakim
The Elevator
Comment
Mitt fotoprojekt är påbörjat, de första skisserna är klara, första modellerna är utvalda, några av dem vet om det.
Allt kan hända i en hiss, allt händer i en hiss. The Elevator är ett fotoprojekt som kommer att bestå av tolv bilder som speglar olika perspektiv på hissens lilla utrymme.
The Elevator handlar om hur annorlunda våra vardagsvanor kan se ut under den korta eller långa stunden som vi spenderar i en hiss, kanske varje dag, kanske aldrig eller kanske bara i våra fantasier. The elevator är varken fakta eller fiktion utan bara min tolkning av vår omgivning.
Nedan är skissen för första bilden som heter – Infektion.
